I en sista kastvind

slungades jag upp på land.



Lämnade mitt sköte.



Famlande och trevande

försökte jag få fotfäste.



Jag som från urminnes tider

lekt i de skummande oceanernas vågor.

jag som aldrig stått upprätt.



Låg som förlamad

bland kullriga stenar.

flämtade efter vad jag inte visste.

och plötsligt fylls mina lungor av luft.


Ser med ögon som inte längre blöts

Famlar med lemmar

som ska lära känna världen.



Hör endast havets brus

Som ett farväl.






Är för alltid fastnaglad

vid moder jord.









Sakta genom oändliga tidevarv

omvandlas jag till den jag är i dag.