Jag läser ett handskrivet datum
991222
Då var jag 12 år och 9 månader ganska exakt, en hel skapelse
Du var 11
Kanske var jag glad, säkert ledsen också, men arg mest
Jag visste ingenting om dig, INGET,
vi kände inte till varandra i denna värld
Vid 12, vid 11 års ålder
Jag har haft en unken doft i munnen
hela dagen
Något halvt bra, halvt ruttet
Jag tänker mig en överdådig gest, att lämna dig nu
FÖR GOTT!
Men så klart blir det prat, tjat,
diskurs, analys, avhandling, disputation
DU har alltid rätt, och jag har också alltid rätt
Men något är fel
Du är i mitt lab under den starka lampan
och jag ser
plus och minus, sådant jag vetat så länge,
så HIMLA LÄNGE har jag VETAT
Och den ruttna lukten
är du