Mannen säger att han hatar tiden, säger att han ska mörda tiden. det är mycket dumt. en abstrakt (sak?, företeelse? grej? entitet?) kan inte mördas, den är inte vid liv. den går loss, hela tiden. går tiden loss, mannen är fången i den. i sin grå rock, och lilla hatt där på huvudet.

skosnörena, ser han. de är uppknutna. han är uppknuten i sin allt mindre själ. sinne och tid. (dimma) chronos. anima mea. han utropar detta högt: - Följ mej till världens ände, där icke tiden. råder, där råder ett evigt nu.

Färgen är föralltid grå. där har vi funnit alltings mittpunkt. skalenligt på alla sätt och vis - vilket är samma sak som sanningen. det är inte Jesus, men Jesus är där, han också. lite härjad är han. men han bär upp sitt ländkläde väl.hans elaka sår har läkt nu. Jesus är all uppstannad tid, så säger han, helt i förbigående bara. det är så han gör. när han bär våra synder, stackar'n.

mannen med den grå rocken hatar tiden.
en god vän stjäl en Breitling-klocka av guld.
se, den mannen kan göra guld av tid. eller tvärtom kanske.

mannen uttrycker förvåning, inget annat. och tackar hovsamt.
drar sin lite urvuxna grå rock tätare omkring sig, vänder sig tankfullt bort, tar några snabba steg åt vänster och försvinner i mängden.ut i kulisserna.

efteråt rör sig väderstrecken. en fågel är på flera platser. - Nu - !