Redan medlem?
Logga in
Svarta som nattenFörbi betonghus så spektakulära och där på en bänk satt en tjej och blossade med cigaretten i sin vänstra hand. Hon såg lite skum ut men när jag gick förbi så frågade hon om jag ville ta en rök med henne och jag svarade att; Jo men visst, det kan väl gå för sig; Om du nu inte vill slå mig följe, då jag tar min sedvanliga runda i afton? Ner i skogen och förbi några stugor för att sedan traska upp igen. Hon gav mig ett blygsamt svar och följde med. Vi gick i tystnaden och jag såg att hon kollade upp på mig då och då från sin mörka huva. Observant jag alltid är för det mystiska och ljuva. Vi stannade till i skogen en stund och jag tog mig en kort vila och tände en cigarill, bara glöden jag såg nu när mörkret föll ner över oss sinnrika. I mörkret jag även kände min hand som smekas av hennes. Jag log för mig själv och vi började gå ner för den branta backen och hon i sin mörka skrud greppade min hand lite hårdare nu, som om att hon trodde att hon skulle falla. Men vi klarade oss allt denna gång, trots alla rumlande stenar som dunsande ner runt oss. När vi var in bland stugorna stannade hon och frågade mig försynt om hon fick kyssa mina läppar denna natt? Så jag greppade med mina händer bakom hennes huvud och gav henne den ljuva kyss hon åstundade. Natten så becksvart och vi två ett med mörkret. Bara stegen av oss hördes i natten och på vägen mötte vi några andra; Om de oss såg vet jag inte men möjligen vi hördes då skorna skrapade sand i natten. Mörk som natten tog jag livet hårt i natten. Och upp mot husen vi gick denna natt. På vägen upp frågade hon; Kan jag få spendera natten med dig? Känna på dig och älska tills natt blir dag? © Niklas Holmgren
Fri vers
av
Niklas Holmgren
Läst 214 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2011-07-07 20:35 
|
Nästa text
Föregående
Niklas Holmgren |
