När jag kom tillbaka till Norrköping hade det regnat. Inte mycket, men tillräckligt för att få sommarvärmen att dofta nytt och asfalt. Renat. Samma resultat som samtalet från en när och kär som nu mår bättre, eller fotot från förr – ett minnesfragment som fallit ut och nu återkommit.

Vid det här laget har solen sänkt sig och slickat asfalten torr i väntan på kvällning.