i ständigt förfall är nuet

en existens tillvaratagen av ordet som benämner det

med en behållningen av vad som verkar vara ett ögonblick

kanske bara en tidsram runt ett klart begrepp

beskrivande någonting som i sig alltid inte är

någonting som aldrig klart kan definieras sanningsenligt

och den självklara lögnen, sanningsenlig i sig,

har förskrivningsrätten på sin sida

det idiotiska är att man tydligen ska leva där

i någonting som alltid försvinner

... kanske handlar det om missförstånd från min sida

det vore inte första gången

att leva i nuet...

... det är som att leva i någonting som bara finns när det försvann...

/