det går inte riktigt att lokalisera smärtan
när jag slutit mina ögon och min eufori slaktas
av ett rusande tåg av känslor
som rör sig alldeles för snabbt genom mitt sinne

du tillhör det förflutna
och insikten spränger en dröm om trygghet
allt vänder sig ut och in
173 gånger om dygnet
det finns ingen stadig grund att försöka bygga klarhet på

dödsångesten håller mig vaken
när separationen frestar mig att ge efter
på gränsen till galenskap håller jag fast
vid ett leende med potential till lycka
men det vore fatalt att låta dig komma så nära
som jag behöver ha dig
och därför förblir vi ett avstånd mellan svart och vitt