hon går in i vinden nu
med tårar i ögonen av
rörelse att äntligen
ha funnit ledning

letade hon länge
efter en röst att följa
då stormen blåste upp
tolkade hon blåsten
som Guds andedräkt

kanske är det så, eller
kanske är valet inte så
väsentligt som känslan

att ha hittat rätt