färger rinner över ditt ansikte
ger din transparenta personlighet nyans
vi är så många minnen
i tanken tar du form på nytt
men din beröring uteblir och jag försvinner bakom
din dröm om mer än jag har att ge

sinnet exploderar men
bearbetar med minimal kapacitet
därför skapar vi minuter och timmar
att fylla med reflektioner
som ändå alltid mynnar ut i ett hav av ovetande

intalar oss att kärlek är för stort för att begripa
men flyger högt på intensitetens odödlighet
döda mitt förstånd med ditt röda leende
jag hänger mig gärna konflikten mellan
rädsla och kärlek

på det svart-vita spektrumet kan alla masker dominera