puls
puls
hjärtmuskulaturen drar ihop sig
i smärta
så upplever jag det

när
framför nyhetsankarets stenansikte
jag anar något desperat längst in
i hennes iris

att hon inte alls har ankrat

att hon pumpas runt i samma lopp som jag
att hon skriker rädde sig den
som kan

puls

puls

paus



puls puls
jag tror att vi sörjer på förhand mest
vi ser redan blodet strömma
ur våra maktlösa händer

ut över våra åkrar och fält som störtregn
som granatregn
som hagel av bättre vetande
som sköljer över hungrande

och
visst undrar vi det vanliga

när är det dags för måltid
när finns det tid för kärlek
när får vi sova lugnt?

fönstret slår mot fönsterblecket
puls
puls
och
om natten viner snålblåsten
puls
puls
och
inte ens om dagarna i solens bleka sken
är vi
besparade