så ser det ut mellan stammar och snår, i buskagen. där gömmer dom sig dom försvunna. barnen som är utan. vuxna. monsterbarnen. dom gömmer sig där och frågar.vem som är dom verkliga monstren.stampar i jorden. och gör sönder. sig.

så frågar dom. sätter sig i en ring och svär svordommar. så det osar, hat-hat-hat, ingen älskar. livet. det skulle varit lyckligt. och kärlek villkorslöst, dom barnen som ingen vill. dom kan inte växa. sig starka. bara det starka hatet, det starka är svaghet. som försvarar sitt liv.

som ingen tycker om. dom olydiga och bråkiga. ur moderlivet blev dom så. säger dom som gör anspråk. på rättrådighet och samhällsansvar. barn måste stäckas. ha stryk och näpsas, tycks dom säga. barn är autonoma monster.om man näpser dom ska dom bli riktiga. lydiga och uppfostrade.

dom onäpsta. dom gömmer sig där i hatbuskarna. gangsterbarn. man ska ta dom i hampan. om ingen tar dom i hampan. är det deras eget fel. så går det. runt runt. och hatar. allt är deras eget fel. det är dom vuxnas plikt att trampa på dom. så lyder meddelandet.

den ingen ser. fostran. att härdas mot sina egna känslor. och lära sig lyda. lyda sig att lära. runt runt runt. mellan träden tänds lyktor. av dom övergivna barnen som ingen sett. hatar. som hatas och får skylla sig själv. vet hut. barn.

på den dolda stigen dit in går jag. och gör myteri mot tyngdlagen. den som säger att den som inte blir sedd och älskad alltid får skylla sig själv. det är tyngdlagen. den som får ett barn att ta sitt liv. dom tar alltid sina liv. så måste det vara. i naturen. men jag gör myteri nu.