Här på den mjuka mossan under trädens kungakronor. Jagar jägarna varandra blodiga likt tjurar som stångas om reviren. Också vid källan jagar dom, där djurens fred borde råda.

Här förlorar minsta rörelse från mina händer sin mening redan innan de förflyttat sig. och trängt undan den stillastående luften

- Se ändå hur jag vinkar, för varje vink, flyttas luften runt jorden en smula. (om jag bara kunde nå ända fram, så tänker jag) Men bland träden, bland de fallande höstlöven väntar nu. De bittraste strider mellan de motsatta

Fraktionerna

Jag hör inte till någon av dem, en betraktare bara, utanför befinner jag mig, i den livlösa luften till allmän åsyn mellan rivalerna, männen. Männen som har strider att utkämpa nu innan den sista timmen är slagen.

Så tror dom som deltar

Men jag har redan varit uppe på berget och sett solen gå ner, gå upp igen och därefter ner och upp igen och igen. Ändå är dom nya dagarna märkvärdigt
lika dom gamla här uppifrån, med utsikten

Ur trädkronors synvinkel

Där ser jag jägarna, hör dem ropa under träden; -Allvar nu! Var och en, tag ansvar!

Så ropar dom, utan att tänka ett enda steg längre än så. Jag säger dem att tiden är ute, att de måste förstå detta.

Så tar jag då slutligen min hand från detta virrvarr av krigande arméer.

Min hand, som stannar varje fågel

Och jag stannar kvar här bland trädkronorna där ro ro ro sakta vyssar och vaggar.
Där axlarna vilar från skuld. Där fjärilarna