Här, på den mjuka mossan
under trädens kungakronor
jagar jägarna varandra blodiga
tjurar som stångas om reviren
här vid källan där djurens fred borde råda
här förlorar minsta rörelse från mina händer
sin mening redan innan de förflyttat sig
och trängt undan den stillastående luften
- Se ändå hur jag vinkar, för varje vink
flyttas luften runt jorden en smula
(om jag bara kunde nå ända fram, så tänker jag)
men bland träden, bland de fallande höstlöven
väntar nu bittra strider mellan de motsatta
Fraktionerna
jag hör inte till någon av dem, en betraktare
utanför befinner jag mig, i den livlösa luften
till allmän åsyn mellan rivalerna, männen
männen som har strider att utkämpa
nu innan den sista timmen är slagen
Så tror dom som deltar
men jag har redan varit uppe på berget
och sett solen gå ner, och upp igen och
därefter upp och ner igen och igen
ändå är dom nya dagarna märkvärdigt
lika dom gamla här uppifrån, med utsikt
Ur trädkronors synvinkel
ser jag jägarna, hör dem ropa där under
-Allvar nu! Var och en, tag ansvar!
så ropar dom, utan att tänka
ett enda steg längre än så
Jag säger dem att tiden är ute
att de måste förstå detta
Så tar jag då slutligen min hand från
detta virrvarr av krigande arméer
Min hand, som stannar varje fågel
stannar kvar här bland trädkronorna
där ro ro ro sakta vyssar och vaggar
Där axlarna vilar från skuld
och fjärilarna