Vågar inte blicka bakåt
av en rädsla för framtiden
Åter beträda fält
där slag utspelats
och skallben gröpts ur
till föda för massorna

Inälvor utvälta
på sedan länge glömda runor
Kondenserat bläck
för de redan mätta

Frusna pratbubblor av löften
ligger överallt
Ingenstans någon
som läser

Är jag ibland dem?

TILL SALU
Skyltarna är upphängda

Det frodas en ny vår, sa den oliktänkande
Det spricker upp, skriker rorsman
Kaptenen bara ler och lägger om kurs
genom spruckna minfält