Jag ser mig inte i spegeln längre
Mitt ansikte har blivit mig främmande
Kanske borde jag ta mig en titt
på den där andra
som utger sig för att vara jag
och försöka se
det som fanns en gång
innan ändlös vardag
grävde djupa fåror
av lika delar glömska och tristess
Om jag kunde minnas
en enda dröm
en hemlig glädje
skulle jag kunna se
den jag kunnat vara
Men sorgen vore för stor
så jag vänder mig bort
och låtsas att jag inte finns