Som islossning inombords, efter en lång hård vinter,

Små sprickor som allt snabbare sprider sig i stålet, stenen,

Järnmaskens strikta begränsningar knakar, börjar svikta,

Kraftfullt tryck i bröstet, hjärtat tänker spränga sina barriärer,

Små skvättar varmt blod sipprar redan igenom de isiga blockaderna,

Målmedvetet bultar hjärtat, hårdare, snabbare, vägrar att ge sig!

Forcerar varje hinder, befriar och frilägger det pulserande blodets fors,

Någonstans brinner en låga, elden är lös och den värmer, river, sliter, fördriver,

Kylans horder skingras chanslösa för värmens mäktiga knektar,

Ett till synes uråldrigt fenomen lurar ännu i sitt djupa fängelse,

Väntar tålmodigt på att få slita sig lös, frigöra sig från sina kedjor,

Någonstans inombords finns en önskan, en vilja, en dröm om frihet,

Som islossning inombords och ytterst efterlängtad äro våren!