Det finns inga handskar, en lampa gjord för bygge är mitt ljus
Och jag kan leva med bitar av berg, jag kräver inte grus
Varför ska jag förgöra då jag bara vill öppna upp och skapa lite luft
En dag till, jag medger att ibland känns det tufft

Mitt hjärta är inneslutet i berg som jag försöker spränga bort
Tid är viktigare än sprängmedel för berget är av sådan sort

Jag hittar på nya ord för att få en början på något nytt
För att komma tillbaka måste man komma bakifrån och närma sig det man flytt
Och det kanske det var värt, kanske flydde jag inte utan bara lät det vila
Det var en dröm som ska levas varför inte digitalisera den i ett fotoprogram jag vill ha lila

Mitt hjärta är omslutet av sten som jag försöker bryta loss
Stenen ska bort, den behöver inte pulveriseras så jag behöver ingen stenkross

Jag fattar inte att jag är tillbaka på den plats där jag varit förr
Jag känner igen den där världen som jag lämnade med öppen dörr
Jag gillar det, jag hatar att medge att jag ser fram emot det och allt det innebär
Men kanske är det så att jag växer som mest där

Mitt hjärta är inbäddat i sten
Jag har en mineralådra i stället för en ven

Jag ville aldrig vara utan dig, jag har väntat på dig, jag har inte flytt och hållit mig på min kant
Någonting klingade sant så plötsligt att jag har svårt att tro att det är sant
Lögnerna känns inte så skarpa som den klang som slår inom mig
Jag är på väg för att möta mig själv, och om du vill så kan jag springa på dig

Mitt hjärta göms i lager av sten, ett skal en mur
Det behöver lite utrymme för att vibrera och leva, eller hur

Dom där signalerna är inte dubbla, om du kan uppfatta dem vet du vad dom är till för
Dom är sanna och medvetet utsända, så jag har inga planer på vad jag ska göra tills jag dör
Jag kan nog kanske tänka mig att ta det som det kommer, just nu plockar jag lite med sten
Jag vet inte så mycket om själ, och jag väljer att jag känna trötthet i tanke och ben

Jag har ett hjärta som bäddats in i berg
Det var grå bergart, men när tittar en gång till ser jag grå sten i färg

Tillåt dig att tolka, det är själarnas tid och för att du ska hitta mig lämnar jag en spegel
Jag vet inte hur du ser ut för jag har inte sett efter, kanske jag har berg, du kanske har tegel
Kanske kan vi plocka lite på varsitt håll
Och du kan väl skicka ett textmeddelande den dagen du behöver ett parasoll