All min mat göms i Ikeas matlådor som ser likadana ut
Det är ett matlotteri när alla pengar redan är slut
För man vet inte vad som finns i Ikeas matlådor som frostat igen
Du chansar och du hoppas på att det inte är ”röra” min vän

Så där lagom neutralt intetsägande, vibrerande ska jag måla
Sen hoppas jag på att ta mig ner till slottets spelhåla
För jag vill ha det overkliga i en annan värld som är min
Kommer jag dit någonsin

Jag har tvingat mig själv att ingå ett avtal med mig själv, jag ska vila
Jag är motparten till mig själv och jag är de båda Partenas advokater som börjat deala
Jag ska vila har jag sagt för det behöver jag så jag blir bättre än vad jag var
Men när jag inte gör det där som jag gör - om än inte så bra - ja vad fan finns då kvar?

Så där lagom, men ändå mycket mer i det gömda
Och jag hittar formeln i det som jag vill räkna till det bortglömda
Skulle det inte vara förändringar? Skulle det inte vara nytt
Men när alla nya idéer – mindre bra eller mindre dåliga - har flytt

Jag skriver ner olika saker på en lista som man kan göra för att roa sig
Jag vill rikta skapandets vassaste verktyg mot mig själv för att slita upp och dissekera mig
En blodig och kladdig historia där känslor och självkritik är jävligare än blod och kladd
Och en första bild i min skalle, lite matsex och en kamera, du kan kyssas med sockervadd

Så där lagom uttråkad, men ändå motiverad, för trenden är så luddig i år
Det ena benet är på väg, den andra foten har fastnat i gamla hjulspår
Så där ni vet, när man inte stärker utan spolierar sitt överarbetade bildspråk
Kan det inte bara finnas där färdigt, måste jag skapa det genom ett inre bråk

Det får inte vara så, det får inte bli så, så får det inte se ut
Och jag skriver ner allt som blir ramar och riktlinjer tillslut
För jag tror att det är det som krävs för att kunna komma dit
För jag är så rastlös så jag orkar inte vänta på att det ska komma hit