Jag ville vara djup, och någon som ingen skulle förstå sig på
Om någon skulle fråga mig vad jag menar skulle jag vända mig om och gå
Jag ville helt enkelt att poesin skulle vara ett manifest för det
Men jag är övertygad om att jag i själva verket är nummer ett

Jag skriver en poesi som är orginell under psedonymen osäkra tuppen
Jag skriver om allt jag kan komma på, och jag håller på att dö på kuppen
Självkritik är inte något främjande för skapandet så det ägnar jag mig inte åt
Jag skriver om min ångest och om hur det känns att somna ensam och kåt

Jag vågade inte börja knarka, och jag klarade aldrig av att dricka vin
Så jag blev hög på min längtan efter att få vara nära snygga carolin
Det var ungefär lika destruktivt som att syssla med sprit och andra plågor
Nobbad, och missförståd vältrandes i mitt lidande och mina själsliga lågor

Jag blottar mig i min poesi som jag skapar under psedonymen osäkra tuppen
Jag ger allt, jag vändre ut och in på mig själv så att jag nästan går åt på kuppen
Man får verkligen söka i sig själv för att hitta något att skriva om i brist på fantasi
Men det finns inget som är förbjudet, inget är otillåtet i skapandet av bra poesi

Jag vill skriva på ett sätt som ingen gjort tidigare, jag vill verkligen påverka
Det skulle inte finnas ett rim i mina dikter man inte kunna undgå att märka
Det är ju så underbart att skriva dikter för man kan ju aldrig göra fel, bara rätt
Det är bara att sätta i gång att flumma och svamla, låta käften gå i ett

Jag analyserar, provocerar, är radikal under psedonymen osäkra tuppen
Det är billig och effektiv terapi, och jag fortsätter om jag så ska dö på kuppen
Jag är ganska säker på att det som jag gör är jävligt speciellt och unikt
Jag passar på att älta och späka mig för tänk om mitt liv blir innehållsrikt

Jag plågar min omgivning med mitt outgivna samling, pappaersark i en ringpräm
Och det enda vettiga rimmet jag kommit på är ett stående ess slarvigt gömt i min ärm
Jag har skrivit i snart tjugo år, och jag har aldrig sluttat tro, men ännu har jag inget förlag
De säger att mina texter är inehållslösa, fantasifattiga, och dessutom är min gramatik svag

Jag skriver och skapare en begränsad era under psedonymen osäkra tuppen
Och jag kommer hålla fast vid min ståndpunkt om jag så dör på kuppen
Då det gäller skrivandet så är jag själv min egna hängivna publik
Jag tröttnar inte på mig själv, trots att den ena dikten är den andra lik

Hittills har ingen gillat det jag skrivit men det har aldrig hindrat mig, så varför sluta nu
Jag har inte slutat att drömma om en egen läsarkretts, och skapar det gör jag ju ännu
För ett par år sedan skrev jag en sak som var rätt okej en hel fredagskväll
Och jag medger att jag lekt med tanken på att börja skriva någo längre, en novell