"Jag vet inte hur jag ska berätta det här för dig. Det kommer bli svårt på alla sätt. Du vet hur mycket jag tycker om att träffa dig, hur jag uppskattar varje litet enskilt ögonblick.

Egentligen önskar jag att det fanns en speciell dag, kanske en dag varje år, då man fick vara helt ärlig och säga precis som det är och som man känner. Då skulle jag berätta hur mycket jag älskar dig. Hur mycket jag vill vara med dig. Men nu finns ingen sån dag och..

Jag vet att du inte känner likadant.

Varje gång vi sitter intill varandra så känner jag bara för att ta tag i din hand och krama den. När vi möts vill jag slå mina armar om dig och hålla om dig. Varje gång vi skiljs blöder jag och jag saknar dig fruktansvärt...

Jag vet att du inte känner likadant.

Jag vet att du märker att det svämmar över för mig ibland, att jag inte lyckas hålla tillbaka känslorna. Det har blivit för svårt för mig. Jag kommer att lämna, för ett annat företag. Kontraktet är redan påskrivet. Jag ville att du skulle vet först av alla och att du ska veta hur mycket jag kommer sakna dig.

Är skräckslagen över att de där ögonblicken jag beskrev i början... kommer att ta slut.

Jag älskar dig så!"