osminkade ansikten, rädsla som strålar
när inga räcken ramar in flyktvägarna
bakom yllehuvor, blandade med mörkret
fuktiga ögon som spelar sorgemelodier

utan samspel med de vuxna

det ska bli bra folk av dom, det begär vi

så rädda vi är för det vi inte genast förstår

men livet går inte att undvika,
det spelar sitt eget spel utan någon
verklig valfrihet alls

endast de ofrämmande
kan vi vänja oss vid

allas värde, det är lika säger man
så politiskt korrekt
men i verkligheten är det helt olika
kanske till och med lika förutbestämt

som ett kastsystem