Du var för mig helt okänd, men du lade fram dina ord på ett sätt som förvandlade dig till bekant. Jag tittade på din mun och följde dina mungipors böjning i alla skratt som du kom att avfyra. Du skrattade åt dina egna ordvitsar och du njöt åt att jag skrattade med dig. Jag försökte att dölja min förtjusning, gång på gång, men det var en omöjlig handling. Kraften från dina ord vägrade att släppa sitt grepp och dina ögon var för fina att lyckas undgå. Denna kväll då du, med din existens, lyckades att ta över den bar som ingen någonsin tidigare lyckats med.