Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Nattvandrare

under månen
bland smärtans stormfåglar
nattvandrar de rivna själarna

bakom ögonen bär de

tankar om det blå, som dagarna de
oåterkalleligen lämnat bakom sig

de tröstlösa kastvindarna

färgar sanden, talar om henne vars
liv just hade börjat, hennes segel
var fulla av vind när hon bestämde
sig för att vända tillbaka till
sin längtan inåt mot livets kärna

bara sanden stillade hennes oro

där var lugnet i vindarna
i den rörliga mörkertiden

under molnen skymtar månen
med sin lyckobringande aura

där såg hon Guds väsen
hans/hennes trekantiga form
öppnade sig ögat oväntat
och öppet SÅG det henne

där finner hon sig tillrätta bland sina själar
är inte rädd alls, han vet hos vem hon bor


det är den andra Guden, också han
eller hon är en av dem som kallas

Den Ende Sanne Guden

som glimtar mellan fladdret av änglavingar

se hur hon dansar, Gudens sirliga armar
hennes runda ansikte, hennes leende
mjukt böjda nacke, i en leenden längtan


Så många ansikten, ett för vart och ett sinne







Fri vers av Ingela Svenson VIP
Läst 224 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2011-12-03 00:09



Bookmark and Share


  Måna N. Berger
Jag har läst den här dikten flera gånger, skygg för att kommentera, om jag läst alldeles fel. Men så här: först kände jag igen mig själv, som nattvandraren, som ung, med riven själ, av och till strövande om kring på gatorna nattetid när jag inte kunde gå hem för fruktans skull, som en uteliggare. Jag har varit där. Så:

"där var lugnet i vindarna
i den rörliga mörkertiden"

Livet förändrade sig.

Bilden av Guds (fruktansvärda) öga ser jag tydligt, ögat i den långsträckta triangeln, Men där vidgas gudstanken:

"där finner hon sig tillrätta bland sina själar
är inte rädd alls, han vet hos vem hon bor"
Så många ansikten, ett för vart och ett sinne

Nattvandraren söker, och finner, mer än en gud, det blir vackert, det blir mjukt kvinnligt och sensuellt.

"Så många ansikten, ett för vart och ett sinne"

och för mig formar sig denna dikt till en bildlik vandring genom vårt existentiella förhållande till det eviga, fylld av hopp även för stormrivna sökare.
Tack för den här dikten, även om jag kanske inte alls läser den så som du menade. För mig gjorde den ändå gott, genom de tankar den väckte och de associationer den gav, till försoning, mening och innehåll.
2011-12-03
  > Nästa text
< Föregående

Ingela Svenson
Ingela Svenson VIP