nu efteråt, när tiden har stannat
och själen tömts på innehåll

passerar virvelvindar i otid och
likgiltiga tårar rullar ner för kinderna
utan kontakt med tankarna

i handen håller jag spaden
utan att förstå dess syfte

Att Gräva

vid liv eller ej, är jag eller inte

virvelvindarnas spår sopas bort
av den storm som kommer efter

upprepningstvånget

vår mäktigaste förbannelse

I evighet (så är det)