I svarta tjärnen vilar hemska öden

där sjöngs en sorgesång vid kanten

där fann den unge svennen döden

där stupade han utför branten.

och uti sköna ungmöns sinne

där sprängde sorgen tungt i bröst

när NÅGON sökte slita bort hans minne

hon kunde aldrig mera känna  tröst.

Men tanken på sin käraste i djupet

hon släppte aldrig en minut

Till slut, hon kasta´sig i stupet

Till slut blev allting som förut.