Så vi tog varandras händer

tog varandra i händerna
mina händer i dina och dina
i mina lätta fjärilshänder
vi tillsammans
beträdde stigen ner i mörkret

två blev vi en, vägen ledde
nedåt, mot medelpunkten

svart som mjukaste sammet
svart som isen
över bottenfrusna sjöar


-Är detta den andra sidan
av ljuset, sa du

Den mörka sidan av ljuset, sa jag
-Ja, detta är den rätta sidan
att söka, sa jag, och att finna
sanningen bakom slöjorna

-Det är så svårt att se, sa du
-Det är så livet ter sig, sa jag

lika svårt att genomskåda
som det mörkaste beck

när mina ögon inte längre
var ögon
stannade jag kvar där
men du vände dina steg

trots att det var försent
och för mörkt för reträtt