En vindruva rullandes mellan fingertoppar som om det är absolut kontroll
Det är ett helt universum, om det bara var fingrar och druva skulle leken inte spela någon roll
Men stunden är total och det gör att det är så mycket mer, bara en bricka i ett spel
Det kan fälla ett avgörande, men det kan lika väl vara en början, en liten del

En vindruva i ett stadigt grepp med fingertopparnas precision, en perfekt balans
Utan att klämmas sönder hålls vindruvan fast utan att komma någonstans
Klämmer du för hårt tränger kött fram och fukt sipprar ut
Allt kramas fram och dränker dina fingrar tillslut

Det är inte säkert att det syns, det kanske inte märks, det kanske inte uppmärksammas av dig
Det beror på vad fingrarna vill dom göra sig påminda, eller gömma sig
Skölj av den, rulla den över ett ark av hushållspapper som sträcks ut så inga veck finns kvar
Druvan rullar mellan fingertoppar och hushållspapper det finns ett mål men ingen vet var

En vindruva i fingrars stadiga grepp kommer den pressas på frukt och kött eller slukas hel
Risken för att den ska tappas och rulla undan är hemsk men det ingår i detta nervkittlande spel
Det märks om trycket under fingrarna blir mer än vad druvan klarar av, det märks tillslut
Då pressas köttet fram genom skin och saften rinner över fingrar då den pressas ut

Ändå lämnar tankarna druvan i fred och dom rusar runt som om dom hämtar det som fattas
Det blir mer och mer uppmjukat, skalet känns inte strävt och hushållspapprets mönster mattas
Med eftertanke släta ut om druvans rörelser skrynklar till hushållspapprets ark
Under fingrars agerande är det sinnesstämningar som gör stunden minnesvärd och stark

Hålls vindruvan inte fast i greppet kan den tappas och rulla i väg då förlorar fingrarna sitt val
Fingrarna kan pressa druvan så att kött och frukt tränger på inifrån mot druvans skal
Den kan slukas hel när än fingrarna ger vika för smaksinnenas ständigt hungrande begär
Ovissheten om utgången är en njutning i sig, men möjligheterna och tanken finns ständigt där

Druvan skulle kunna överges i några sekunder för något plötsligt och sedan glömmas
Den kan tappas i det stora sammanhanget och bli droppar i en bägare som ska tömmas
Slukas den hel så kommer det hela gå vidare, ett sökande efter mer att stoppa in och svälja
Frågan är att om förlusten av druva skulle hindra fingrarna från att fortsätta välja