jag blev ensam kvar
när jag avfärdat dem alla
i livet finns inget att
jämföra med längre

jag stammade, hucklade
mitt vemod föll över granarna

i midvinternatt, i ljumma varmvintern vindar

det som återstår nu är likgiltighet
när kylans skarpa egg har tjänat ut

tiden är en sömnig
uttråkad min
när månen bleknat
och glöden slocknat

hängivenheten har somnat in
sömnen är likgiltig och fadd