Jag svävade inte, jag ragglade, jag snubblade, jag var inte jordad
Jag var på väg till ett avslut som jag inte tänkte fullborda
Fylld av tankar, verkligheter som jag skapat och tvingat klä sig i svart innan kläderna åkte av
Jag lämnade spår av koordinater på lappar för att dom skulle söka sig till min grav

Jag hade kommit ihåg att sätta en lapp på min dör där det stod att jag var ute på en tur
Jag hade sedan gått, bara gått och vikt av runt första bästa hörn som ett jagat djur
Och jag fortsatte gå för jag ville gå vilsen i mig själv för att se om jag skulle gå under
Kanske jag skulle hitta tillbaka, kanske jag kunde hitta sanningar i förädlade stunder

Jag skulle lämna det öppet, jag skulle lämna det dit hän fortfarande flödande
Det fanns en frisk smak av liv i det öppna som jag sökt i förhoppning om att finna blödande
Dom kallade det för poesi, ett uttryck för min själ för mitt varande, en poet bland alla andra
För mig var det ett forskande, en fältstudie som skulle föra oss närmare varandra

Jag skrev en lapp och klistra upp den på min dörr där jag skrivit att jag tagit mig en tur
Jag gick hellre runt hindren, och sökte mig vilse för att finna en ny stig framför att riva en mur
För jag var inte klar i huvudet nog för att ta beslut om att ödelägga, skapa förstörelse
Jag var ute efter att få tiden att gå, gå igenom mina tankar som förströelse

Jag flackade runt och jag undrade om även levande kunde se mig
Jag fick för mig att alla var lika döda som jag då jag fick syn på dig
Där ibland skärvor av krossat glas på trottoaren såg jag våta fotspår
Det blöta kom från himlen, gick igenom dina kläder och leta sig nerför insidan av dina lår

Med beslutsamhet satte jag upp en lapp på min dörr där jag skrivit att jag var ute på tur
Gick jag tillräckligt skulle jag inte vara en svag människa utan snarare en märklig figur
Det var bättre än inget alls, bättre än den jag var då jag gick, jag skulle vara borta i dagar
Jag skulle få gå i fred bland hjortdjur och rovdjur som är ute och jagar

Jag hade ett hem, jag hade ett liv men inget jag kunde återvända till som det var
I det tillstånd jag var i mig kunde jag inte visa mig, det var omöjligt så länge giftet fanns kvar
Det skulle försvinna, det var redan på väg bort, jag var på väg bort från det i varje steg jag tog
Gift som kvar, kanske jag kunde hälla mig ur det så som det rinner ur kvinnan vilsen i älskog