i morgon blir en lång, lång dag

Tankarna flödar inte längre,
om insidan vore vatten är jag en bakteriehärd

långsamt vrids hela jaget till vana
från vana till vilja, från vilja till uppgivenhet
det finns ingen plan här, ingen exakthet
bara kopplingar mellan olika existenser

ingenting annat än oviljans varmaste omfamning

Jag försöker mig på empati,
men det övergår fort till idioti
och från tragedi till en känsla av frånvarande

En konstant självklarhet
ingenting blir bättre av sig självt

Baksidan är mer spännande,
allt blir sämre utan inverkan
utan påverkan

Apatisk, närapå
lika intresserad av ett liv som ett liv är intresserad av en själv

Alla positiva nyanser gnuggas samman till gråhet
svärtan kommer naturligt, allt som behövs är konturerna
grått och svart ger en imponerande bild av en värld i färg
imponerande, frustrerande, tillintetgörande

Alla ord betyder samma sak, samma upprepade försök till blaha blaha
man vill bara prata, ge någonting av sig själv
yttra sina innersta tankar
tömma ur sig allt som inte borde vara kvar
att andas djupt och hosta upp allt klägg som klamrar sig fast
allt tjafs som ingen vill höra

Allt är tyst, tyst och ogenomtänkt
huvudet fullt av murbruk
snabbtorkande cement i öronen

jag borde hålla käften stängd

Avslut

/