Hon stod i vinternatten, kände nordanvindens iskalla smekningar. Hon längtade vår nu, längtade ljusets och värmens återkomst. Men prognosen talade storm …

Snart såg hon de första flingorna, men det var inga vackert singlande. Nej, Bore hade slagit till med sitt allra bistraste humör. Sikten blev snart obefintlig och i detsamma tappade hon modet. Skulle hon någonsin hitta hem? Men då fick hon plötsligt en styrka. Det var som om någon sa:

”Du klarar det här, bara gå!”

Hon startade sin vandring i motvinden, kände dess stränghet. Men snart, om hon bara höll ut, skulle hon vare framme vid sin förstubro …