De säger att historian är det som ger oss en aning om framtiden, men om historian enbart bestått av misslyckande, är det då också så framtiden kommer att te sig? Jag vägrar att tro det. Jag har ännu inte lyckats bearbeta min historia, som påverkar mig varje dag och som kommer att påverka mig förmodligen i lång tid framöver. Men jag vägrar att låta historien upprepa sig, att låta historien ödelägga min framtid. Så jag skriver för att kunna förstå min historia, för att lära av den och för att kanske kunna få den bearbetad till slut. Jag undrar hur det kommer kännas... Att kunna somna utan ånger, att kunna vakna utan ångest, att kunna leva. Utanpå lever jag, men under ytan lever min historia.