Sommaren var som något som alla pratade om, men man aldrig fått uppleva,
Det gick att sitta på bryggan,
Blöta fotspår hade inte satts där på länge.
Vattnet omringade oss,
En gång hade det uppmanat oss att hoppa i.
Våra blickar tog flykt till naturen som omslöt vattnet,
En färgexplosion innan det var dags för den tillsynes oändliga sömnen;
Vinden satte allt i en rytmisk rörelse.
’Vad gör årstider för nytta egentligen?’
’Den skapar en sorts nödvändig balans.’ Jag var säker på mitt svar,
Våra händer slöts samman medan solen sakta letade sig ner bakom träden
och kastade några sista solstrålar på vattenytan.


Ur Där Vägar Möts och livet däremellan