Fy fa-an!

Fy fa-an för den jävel som langar sprit till 14-åringar.
Fy fa-an för den jävel som slog barnet på min gård så det rann blod
snor från näsan som gruset kunde fastna i när hon snubblade
ramlade på vägen hem för att hennes ögon var fulla av tårar.
Fy fa-an för vaktmästaren som ropade till tanten på femte våningen
(som ser häxor och trollkarlar som ger sig på och sliter i hennes leder)
att ”Hoppa så går det snabbt över”.
Fy fa-an för fyllojävelen med äckliga tänder som skrattade med.
Fan för mig som bara skyndade vidare till bussen.

Fy fa-an för att vänner inte kan betala tillbaka pengar när de ska och
fy fa-an för att man inte någon ända gång kan ha det så pass bra ställt
så att man bara kan skita i det.
Låta det bero.

Fy fa-an för mina väninnors före detta killar som ligger bakfulla
när de ska ha barnen i två jävla dagar på två veckor.
Fy fa-an för att den hinna av oro för de man älskar
är som ett tjockt smetigt lager
som gör att allt annat som man måste göra blir ett helvete.
Fy fa-an för att man bara inte kan säga att det skit och jävulskap alltihop
utan att känna att man är jobbig när man möter folk på gatan.
Fy fa-an för att prata ut och fy fa-an för att inte få göra det.

Fy fa-an vad jävla dåligt samvete man har
när man flackar undan med blicken
förbi de tre som sitter på stengolvet i tunnelbanenedgången
med smutsiga ansikten och luktar illa
och för att man överhuvudtaget reagerar på att de röker där man inte får röka.

Fy fa-an för det och
fy fa-an för att skosnöret gick av
och att man inte bara kan få prova att fiska i sjön bredvid en endaste gång
utan att behöva köpa fiskekort för ett helt år.
Billigt är det visserligen, för ett helt år, men ändå.
Fan och helvete med carpe diem.

Fy fa-an för att vara ensam
Fy fa-an för att det ska börja regna just idag
när barnen ska få sin valborgsbrasa och smälla smällare som egentligen är förbjudna.
Det har ju varit fint i flera dagar innan.

Fy fa-an för den jävel som slog barnet.