Vet att du hör hemma just här

Vilse i gränsbygderna där som kriget äter fronten

Karghetens spruckna häll

Den väldiga fjällkedjans bistra grin mot horisonten




Du äger synen att se bortom

Det som dimhöljda tundror håller dolt

Du har fostrats mot städet

Med varje obönhörligt hammarslag du tålt




Lagbunden och loj av sprit

Sänk till bottens djup allt det där som läggs dig till last

När barnen normaliserar

Mitt i vindtunnelns orkanöga; håll hårt, slå först och stå fast





De har dig färdigmallad och klar

I trångsynta byn blir hånfulla flinen allt flera

Då morgondiset gryr grått

Jobba för att leva och aldrig tvärtom mera





Tillhörighet jordnära inte hudnära

Tätt efter varje steg ekar trampet av fallna krigares fötter

Vad som binder dig till landet

Känns ibland som blytunga kättingar och ibland som rötter