När Vårens sista trana

med tunga vingslag far mot Norr

och de glödande aftonmolnen

falnar mot Natt

ligger jag en ensam liten myra

i fjolårsgräset

och når inte upp till den flammande rymden



Hur jag än hoppar

når jag bara en meter upp mot Himlen

jag skulle så gärna vilja flytta

med vildgässen till Midnattsolens land

där Luften är hög och klar

och marken vibbrerar av Vår och Liv...!


Men jag saknar vingar...

jag trodde att Kärleken

skulle ge mig vingar i Vår...

men icke sa nicke...



Jag får ligga här i det

vissna fjolårsgräset

ensam

och följa Kärlekens

trumpetande Härolder

med blicken

fara mot Ljuset

och friheten i Norr



Men kanske nästa år...?

nästa Vår...?

vem vet...?