Att stå inför Gud utan kläder
en naken förbannelses bud
få fly bortom hat genom städer
begabbad med nedsvärtad hud
förlorad men född
av tiden förödd

där Sodom står upp som ett minne
en flyende själ utan mål
En gräsbrand som sprids i det sinne
som slipats till knivblad av stål
begabbad men stark
en död patriark

En man utan kön men i tårar
som vattnar det solen förbränt
Där dansar i tiden de dårar
som burit ett kors och bekänt
sin skuld utan ord
där liv föds ur jord

Att stå inför Gud i sin smärta
en avklädd och uppgiven brud
Förvirrad med uppslitet hjärta
ett ropande skarn utan hud
förlorad och fri
sin livstid förbi