Jag är här, jag är liten och rädd
Det är frestande att gå och lägga sig och aldrig mer lämna sin bädd
Men jag minns att jag lekt gud och stakat ut vägen som ligger framför mig
Och jag antar att det kommer ordna sig

Här kommer en åldrande man, en man som har det i sig
Men jag förutsätter inte att jag har det som en gång var jag kvar i mig
Men det är jag, bara jag och det ger mig ändå ett visst hopp
Och jag vet inte, tre kilo till sen kanske jag känner igen min kropp¨

Jag vet att det är tillnyktrandet, jag börjar känna kraften från frusen mark
Och om jag ger det en vecka till kommer jag åter känna mig stark
Men inte i dag, i dag vågar jag inte tro att jag klarar det
Jag vet att det är dåliga små lögner och att rädslornas röst inte har rätt

Här kommer en annan man i en ny tid, en man som tar sig fram genom ett nytt år
En man som smalnar av och vilar fram rynkor men har kvar det svarta i sitt hår
Här kommer en man vars vita strån i skägget ser ut som fiberoptik, vita strån här och var
Här kommer en man som borde ha dött snällt men som envisas med att hålla sig kvar

Nu är väntan över, nu kan jag inte gömma mig längre, nu måste jag fortsätta eler kliva av
Och jag har bara tystnaden, nu är det livets galenskaper eller tystnaden i en grav
Och jag vet vad jag kommer göra, vad jag kommer välja
Jag kräver inte att känna smaken, jag är nöjd om jag får tid nog att förmå mig att svälja

Här kommer en rädd man som åldras men ändå känner sig som en pojke som smyger sig in
Här kommer en man som besökt sin grav, en plats som han mutat in och ser som sin
Här kommer en man som åldras men som känner att han inte är stor nog
En man vars Örebros vindar är den enda kärlek som bekräftar på att han inte dog

Det är inte synd om mig, det är min önskan, men jag skräms av vad jag verkligen vill
Det är tyst, det finns inte en människa, än så länge försöker kölden få vattnet att ligga still
Men det kommer snart en sol, det kommer snart en vind, det gröna kommer snart
Och två steg längre fram, två steg bort får allt liv en plötslig start