Jag har gått längs med åarna och sökt svärtans källa, efter dess minnen. Där ingenting når ner , inte ljuset eller livsglädjen. Jag sökte och följde strömmarna, ändå in till drömcyklerna följde jag svartåarnas flöden. Alllt annat liv. Föröddes.

Minns särskilt gräsets mjuka följen, vattnens skönhet. Därunder månljus. Och ugglor.

Ingenstans tecknas ensamheten så starkt i vind. Aldrig att jag stör dem. Svartvatten.

Där finner jag de kantstötta udda. Tallrikar. Koppar och människors lämnade öden. Öden lämnade till intet.