Det här är riktigt bra, påminner för övrigt om något jag skrev när jag var nitton år och just druckit två koppar te på café Lutan på söder i huvudstaden.

Det låg beläget på Borgargatan 8 och var ett inofficiellt ställe, i en enrummare min dåtida vän hyrde under några år.

Där kunde man försvinna för omvärlden, lyssna på violinconcerter samt luta sig tillbaka i allsköns ro långt bort från världens stim och stoj.