dom gamle
talar om blodet vi ärvde
om krigsvintrarna och det

tunga slitet

när vi försöker passera
igenom grindarna
som dom har stängt

vi hoppar som på tuvor
minnes-öar vi aldrig känt

de som format våra
sega rötter

försöker vi dra dem upp
sliter de i våra kantstötta

hjärtans-själar

detta borde vi förstå
med vår förvärvade lärdom
det som dom aldrig förstod
eller aldrig talade om

jag stegar upp stigarna
in i Jonsereds skogar
för att förstå ensamheten
jag ärvde

alla dom jag inte kände