Av min längtan

är orden våta som om havet
och regnet här vid kusten
vätt dem salta

bläcket utrunnet, smetat
som om bläck var mitt vapen

allt gick sin väg, och fåglarna lyfte
innan stigen ens vuxit igen
trots att
jag röjde den med yxhugg
slog jag i berget

jag ska inte spränga mer

utan vända mina ögon inåt
famla efter texterna jag gömt
i ett annat sammanhang

när det ännu var en möjlighet
att söka efter en anknytning
om det nu nånsin varit det

Poetens plikt att skriva om Kärlek

hur skulle jag kunna skriva om kärlek
när jag ingenting vet

Jag har aldrig blivit uppsökt
vet inte heller hur man söker

Kärleken är ett mysterium
det kan jag ändå skriva