Du
var för mig den friska fläkt

– Den väna sommarvind
som kulna, gråa dagar,
svepte bort
allt det dystra, kalla

och lät solen kasta slöjan
för att ljuvligt värma
min frusna själ . . .

Jag upplevde
hur Du likt blomman
öppnade Din kalk
och bjöd mig släcka törsten
med Din kärleks nektar.

Ett själars balsam,
som
likt Gudarnas Ambrosia
kan lena sinnen

*

Och nu, 

Då åren gått
och jag försuttit chansen,

 är Du,
trots allt,
Mitt allra käraste
och  ljuvligaste minne.

För Tiders Evighet
Djupt Förborgad
I Mitt Hjärta.