Inga toner hörs
i tomhetens trädgård
bara rasslet av kastbyars
vilsna skuggor
mellan rangliga arbetsbodar
på en övergiven byggarbetsplats

Finns inget Du

där vinden fläker upp remsor av plast
i en dans mot himlen liknar de nervbanor
som slits sönder
rester av en människas önskningar

Inget Du

jag söker i mina fickor efter spår
av samhörigheten

Inget Du

som tilltalar mig som om vore
jag en fristående del av din kropp
som delar ord, minnen och ögonblick

Inget Du

som läser bönerna i mina ögon
som vänder min ovana vid omsorg
till ett varmt mottagande

Inget Du

så upphör en historia när ingen
delar den

Inget Du, Inget Jag