kanske för att varje steg är en plåga
kanske för att varje steg är lycka
kanske för att de frusna fingrarna vill trösta de frusna tårna men inte lyckas,
för att värmen inte räcker till
bara om du var här
bara om alla drömmar jag vaknat från inte endast varit drömmar utan haft liv och kraft att fylla mig med mod och en bit av dig så att du såg hit
som bara drömmen om dig kan,
fastän det bara är kopian
av värmen som inte räcker till för att mina tår är alltför kalla.

kanske om jag sparkar av mig skorna, tar med mig musiken och springer mot solen
ut till regnet av värme som rinner lika mjukt
som uppsträckta händer i duschen
som doften av nya lakan
som doften av din nacke just där håret är klippt efter en rak linje,
fast mjukt
då jag varken kan stanna eller fortsätta framåt,
rusar jag
utan att veta,
om du är här eller bara glimtar till som en onårbar sol,
för jag är en helt annan galax
efter att ha sparkat av mig skorna.