jag slutade röra runt

i kärlekens vatten

släppte taget

om obehärskad hunger

efter din aktning

jag försökte inte längre

se efter min spegelbild

i dina djupa ögon

min själ ville inte längre

darra

med tanke på

den sköra balansen

förr eller senare

dunstade den första förälskelsen

som morgonens dagg

jag fanns den sanna kärleken

inom mig

den skänkte mig

rofylld och harmonisk

trots väder och vind