Hon hade burit många världar
på sina axlar
hon hade burit dem samtidigt
med barnen i sin famn

men Mannen
hade hon alltid burit
i sin livmoder

Tiden
hade gått igenom
hennes kropp

ögonen

munnarna

håret

ryggarna

huden

alllt detta som stumnar
vartefter åren passerar

höljet

grånar mjukt
liksom hennes stjärna