Jag titar ner i hanfatet
där vatnet och blodet korsas
Jag tittar sedan ner på min hanled
där en kniv får blodet att forsa
Jag kommer aldrig nånsin glömma det dom sa
Du är väl för fan ingenting att ha
Jag känner hur jag plötsligt skunker ned,
och hur jertat bultar sig emot fred.
Så hör jag hur ytterdörren stängs
Och mina syskon i hallen trängs
Jag sluter mina ögon och ler
För jag vet att jag aldrig kommer vakna mer