Jag lever i ett tyst rum.

Inom mig skriker själen stum.

Tomt på känslor och liv,

ett eko från minnenas arkiv.



Att sällan sova, och inte heller vakna,

att vandra rastlös genom tid

Att minnas ett ögonblick, ett liv,

att inte längre veta hur man kan sakna



En vemodig slinga ur en sång

En melodi ur det förflutna

Jag har lärt mig förtränga

de känslor jag hade en gång.



Flera år försvann

mitt liv, ditt liv

En känsla av skam.

Hopp, förtvivlan, vad är sant?



Binda ris vid björkens stam

Spelar det nån roll?

Att tvaga och gno

och rentvå mitt namn?



Himlen är dunkel

Mitt inre är grått

En färglös skala

utan hopp jag fått.



Stunder av lycka

En våg av sorg,

en vandring

över minnenas torg



Sten vid sten

ett mönster att följa

finns det egentligen

nåt att dölja?



Skarv vid skarv intill tidens strand

men gnagd av tidens tand.

En stig att vandra

tätt tillsammans som alla andra