Mina dämoner försöker att få mej att känna mej
värdelös, hopplös, dålig människa, skuldfylld, ensam,
patetisk, sentimental med allt mitt kärleksdravel...
en liten obetydlig skit som borde ta livet av mej,
konstant och obönhörlig mobbing som har pågått
i hela mitt liv... en terror av övermänskligt slag som
kunde ha knäckt vem som helst, och visst har jag
varit knäckt, men jag har alltid rest mej igen när jag
istället har lyssnat på mina skyddsänglar som talar
sanning: Johan du är en skön man, du är brilliant i din
envisa och tappra kärlek, du har hjälpt många, så många
fler än du vet, du är bra, din själ är gjord utav kärlek
och din livsglädje kommer att växa nu, i den gyllene
medelåldern, du är en vacker krigare som gör skillnad
i världen, och vi finns alltid vid din sida, även i den
mörkaste smärtan och sorgen och bekymren
Så: vilka ska jag lyssna på?